RASBESKRIVNING
Flatcoated retrievern är en glad, vacker och aktiv hund med mycket "will to please". För att bli nöjd med sitt val av ras krävs att man själv är en aktiv person med intresse för hundträning. Liksom alla retrievrar kräver rasen en hel del motion och en bra grunduppfostran. En flat behöver även kontinuerligt och i hög utsträckning få arbeta med huvudet. Det finns många exempel på att rasen kan användas framgångsrikt inom flertalet hundsporter, t. ex. bruks, lydnad, viltspår och agility. Många som prövar på jaktträning och apportering med sin flat tycker dock att dessa, rasens ursprungliga, uppgifter är speciellt roliga och utmanande att arbeta med.
Med sitt, ibland mycket intensivt, glada och utåtriktade temperament är rasen ofta en lämplig familjehund. Den trivs i regel mycket bra med andra hundar.
Flatcoated retrievern är en relativt frisk ras, utan några defekter eller sjukdomar som förekommer i höga frekvenser.
Det finns en del fall av HD (höftledsdysplasi), ca 5 %. Rasklubben vill gärna att så många flatägare som möjligt ska röntga sina hundar när de har fyllt ett år och de flesta uppfödare förväntar sig detta av sina valpköpare.
Förutom HD förekommer en del fall av patella luxation, hjärtfel, AD (armbågsledsarthros), PNP (Progressiv nefropati, en ärftlig och dödlig njursjukdom), tumörer och vissa ögondefekter.
Ursprungsland/hemland:
England
Användningsområde:
Standaren för flatcoated retriever beskriver en hund vars huvudsakliga uppgift är att bära det skjutna viltet till jägaren. En hund som har kraft nog att arbeta uthålligt i svårforcerad terräng och som samtidigt har spänst och snabbhet för att hinna ifatt ett skadat villebråd.
Bakgrund/ändamål:
Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en populär jaktform på de engelska godsen. En ny typ av hund behövdes för denna jakt och genom korsningar mellan en rad olika raser utvecklades den apporterande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet delades denna upp i olika varianter efter hårlag och färg. Flatcoated retriever var en av dessa.
Helhetsintryck:
En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig.
Uppförande/karaktär:
Den har ett förtroendegivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans. Det vakna och lyhörda temperamentet är en förutsättning för att den skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Huvud:
Huvudet skall vara långt och vackert format.
Skallen skall vara flat och måttligt bred.
Käkarna skall vara långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller fasan. Käkarna skall vara starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.
Ögonen skall vara medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck. (Runda, utstående ögon är absolut icke önskvärda). Ej snedställda.
Öronen skall vara små och väl ansatta tätt intill huvudet.
Hals:
Huvudet skall övergå mjukt i halspartiet, som skall vara relativt långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med lätthet kan följa ett spår.
Kropp:
Ländpartiet skall vara kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen buklinje är icke önskvärt.
Bröstkorgen skall vara djup och ganska bred med en väl markerad bringa. De främre revbenen skall vara tämligen flata. Välvningen skall öka gradvis mot kroppens mitt och avta i det bakre partiet.
Svansen skall vara kort, rak och väl ansatt, bäras glatt men aldrig mycket över rygglinjen.
Extremiteter:
Frambenen skall vara raka med bra benstomme ända ner i tassarna.
Armbågarna skall röra sig tätt och jämnt intill kroppen.
Tassarna skall vara runda och starka med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och starka.
Bakbenen skall vara muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder.
Hasleden skall vara lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önskvärt.
Rörelser:
Rörelserna skall vara fria och flytande, parallella och strama såväl framifrån som bakifrån sett.
Päls:
Ben och svans skall ha rejäla fanor. En fullt utvuxen päls skall fullända elegansen hos en färdigutvecklad, bra hund.
Pälsen skall vara tät, med fin till medelgrov struktur, av god kvalitet och så rak som möjligt.
Färg: endast svart eller leverbrun.
Storlek/vikt:
Önskvärd mankhöjd hos hanhund: 58-61 cm
Önskvärd mankhöjd hos tik: 56-59 cm
Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition: 27-36 kg
Önskvärd vikt hos tik i god kondition: 25-32 kg
Fel:
Varje avvikelse från standaren är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
