RASBESKRIVNING
Borderterrierna är en tålig, aktiv, lekfull och mycket söt liten hund. Som uppfödare pratar man då och då med människor som vill ha en border just på grund av att den är "liten, frisk och söt". En av de mest framträdande egenskaperna hos rasen är dock att den är en stor hund, på alla vis, men i en liten förpackning. För att må bra måste borderterriern få mycket motion, vilket man förstår då man läser rasstandaren (se nedan). En border måste även få en hel del mental stimulans genom t. ex. jaktträning och jakt, viltspår, lydnad, bruks eller agility. Det är viktigt att minnas att rasen är i allt väsentligt en grythund och ska ha stor jaktlust, vilket också framgår av rasstandaren. Bordern är alltså inte en ren sällskapshund och jagar man inte med sin border bör man istället träna något annat.
Borderns lekfulla temperament gör den till en trevlig familjehund. Förutsatt att den får lämplig uppfostran trivs rasen i regel mycket bra med andra hundar.
Bordern anses som en relativt ursprunglig ras som har behållit många av sina rasegenskaper genom åren och den är känd som en frisk ras. På senare år har dock antalet registrerade bordar i Sverige ökat och det finns vissa defekter och sjukdomar som förekommer hos rasen i ökande och/eller lite högre frekvenser. Exempel på sådana är CECS (Canine epileptoid cramping syndrome, kramper), magsjukdomar t. ex. magkatarr, livmoderinflammation och immunförsvarsproblem t. ex. allergi samt ögon- och örininflammtion.
RASSTANDARD
Ursprungsland/hemland:
England
Bakgrund/ändamål:
Borderterriern kommer ursprungligen från dalgångarna i Cheviot-bergen på gränsen mellan Skottland och England. Där har den funnits under lång tid och genom sin relativa isolering har rasen tidigt blivit mycket typfast.
Borderterriern är främst en grythund och den skulle kunna följa en jägare till häst och dessutom ha krafter kvar att gå i gryt och ta ett nappatag med räv eller grävling. Den skulle således vara mycket rörlig och inte så stor att den inte med lätthet kunde gå i gryt. Därtill skulle den vara hårdför och orädd för att klara sin uppgift. Den måste vara aktiv, stark och uthållig samt föredragsam med andra hundar. Den ska ha i det närmaste vattentät päls för att klara väder och vind. Borderterriern har dessa egenskaper och de har inte förändrats genom exteriöravel. Borderterrier är förmodligen den mest genuina av terrierraserna.
År 1921 erhöll rasen officiell status i engelska kennelklubben.
Helhetsintryck:
Borderterriern är i allt väsentligt en grythund. Den skall kunna följa en ryttare till häst och måste förena rörlighet med jaktlust.
Huvud:
Huvud som liknar en utters men med måttligt bred skalle och kort, kraftig nos. Svart nosspegel föredras men lever- eller köttfärgad är inget allvarligt fel.
Ögonen skall vara mörka med livligt uttryck.
Öronen skall vara små, V-formade och tämligen tjocka. De skall bäras framåtvikta tätt intill kinden.
Saxbett, d v s med övre framtänderna tätt över de undre och vinkelräta mot käkarna. Tångbett är godtagbart. Underbett och överbett är allvarliga fel och absolut inte önskvärda.
Hals:
Halsen skall vara medellång.
Kropp:
Kroppen skall vara djup, smal och tämligen lång.
Bröstkorgen skall vara jämn men inte alltför utvecklad eftersom man med båda händerna skall kunna nå runt kroppen bakom skuldrorna.
Ländpartiet skall vara kraftigt.
Extremiteter:
Frambenen skall vara raka med inte alltför kraftig benstomme.
Bakpartiet spänstigt och byggt för snabbhet.
Tassarna skall vara små med tjocka trampdynor.
Svansen skall vara tämligen kort och ganska tjock vid roten, därefter avsmalnande, högt ansatt och glatt buren men inte böjd över ryggen.
Rörelser:
Så sunda att hunden kan följa en häst.
Päls:
Pälsen skall vara sträv och tät med tätt intilliggande underull.
Färg: röd, vetefärgad, grå (grizzle) med rödbruna tecken (tan) eller blå med rödbruna tecken (tan).
Vikt:
Hanhund skall väga 5,9 till 7,1 kg.
Tik skall väga 5,1 till 6,4 kg.
Fel:
Varje avvikelse från standaren är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.